Denna hundras beskrivs ofta som en stor hund som går på korta ben. Ett av dess mest karaktäristiska drag är den lösa hud som finns på hals och nos. Under 1800-talet framavlades rasen i Storbritannien. Ursprungligen kommer den från Frankrike och är resultatet av avel mellan blodhund och franska basset hound.

Jakthunden som flyttat in i hemmen

Everett Millais var mannen som gjorde korsningen av denna drivande jakthund via insemination och valparna fick sedan födas med kejsarsnitt på grund av deras storlek. De stora, hängande öronen är långa och täpper till öppningen, vilket gör att luften inte kan cirkulera ordentligt. Det är därför viktigt att de rengörs och att man är noga med att torka av veck och övriga ytor, för att undvika infektioner och kvalster i öronen.

Älskad för sin harmoniska karaktär

Det är speciellt sitt lugna temperament som har gjort hundrasen populär i hushållen då den tolererar mycket och går väldigt bra överens med såväl barn som andra hundar. Det var säkerligen inte det som var tanken när hundrasen avlades fram utan det var att skapa en drivande jakthund som dessutom visat sig näst bäst vid spårning efter dess ursprungliga släkting blodhunden. Populariteten fortsätter dock att stiga för denna låga, klipska och sällskapsvänliga ras.

Hundras som trots hälsoproblem ökar i popularitet

Förutom problem med öronen kan denna ras även lida av problem med rinnande ögon, något som blivande hundägare behöver tänka på. Det är just deras lite hängande ansikte, som ibland kan se ledsamt ut som många tycker är charmigt med rasen och bidrar till den höga efterfrågan. Rasens korta ben grundar sig på en typ av dvärgväxt och kan även det orsaka problem i armbågarna. Men trots de olika hälsoproblem som rasen kan ha är detta en hund som fortsätter att vara populär. Den mysiga och fogliga hunden blir en trogen följeslagare i flera år framöver.